Exportguiden

Det första som du måste ta reda på är om det finns ett frihandelsavtal mellan EU och landet du ska exportera till. EU har frihandelsavtal med följande länder:

Albanien, Algeriet, Andorra, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Cariforum-staterna, Ceuta och Melilla, Chile, Colombia, Comorerna, Costa Rica, Ecuador, Egypten, Elfenbenskusten, El Salvador, Fiji, Färöarna, Georgien, Guatemala, Honduras, Island, Israel, Japan, Jordanien, Kamerun, Kanada, Lesotho, Libanon, Liechtenstein, Makedonien, Marocko, Mexiko, Moldavien, Montenegro, Namibia, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Palestina, Panama, Papua Nya Guinea, Peru, Samoa, Schweiz, Serbien, Singapore, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Swaziland, Tunisien, Turkiet, Ukraina, Vietnam, samt Östra och södra Afrika (ESA-staterna: Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe). 

När du konstaterat att det finns ett frihandelsavtal mellan EU och landet som du ska exportera till bör du först ta reda på om det finns importtullar på varan. Detta då många produkter redan är tullfria vid import, oavsett vilket land de har ursprung i. Om produkterna redan är tullfria finns ingen anledning att använda frihandelsavtalet. Är det tull på produkten kan det däremot vara värt att sätta sig in i frihandelsreglerna. Du kan kontrollera tullsatser för cirka 120 olika länder i databasen Access2Markets under rubriken "My Trade Assistant". För att kunna söka i databasen behöver du veta produkternas HS-nummer, de fyra första siffrorna i varukoden.

Om det är en en lägre tull om du använder ett frihandelsavtal blir nästa steg att ta reda på vilken ursprungsregel som gäller för produkterna. Alla varor har sin egen ursprungsregel, vilken oftast baseras på varans HS-nummer. Genom att söka på ditt HS-nummer i Access2Markets under rubriken "My Trade Assistant" kan du hitta ursprungsregeln. Du kan också hitta ursprungsregeln i frihandelsavtalet eller använda Business Swedens ursprungsregelverktyg – Rules of Origin Tool (RoOT). I RoOT söker du på HS-nummer och får fram ursprungsregeln för de länder som du är intresserad av. Genom att använda vårt verktyg kan du på ett enkelt sätt söka fram ursprungsreglerna för produkten i alla avtal på en gång.

Förutom att ursprungsregeln är specifik för ett visst HS-nummer så kan reglerna för samma vara skilja sig åt mellan EU:s olika frihandelsavtal, vilket gör att det är viktigt att ta reda på vad som gäller i just det specifika avtalet. Det finns fyra huvudsakliga typer av ursprungsregler, vilka bara behöver tillämpas på icke-ursprungsmaterial. Som icke-ursprungsmaterial räknas material där det inte finns handlingar som styrker ursprunget. Exempel på handlingar som styrker materialets ursprung är leverantörsdeklarationer.

1. Helt framställd
Den här typen av regel innebär att produkten ska vara helt framställd inom EU för att uppfylla ursprungsregeln. Det är framförallt livsmedel och jordbruksvaror som har krav på att vara helt framställda. Vad som anses med helt framställd definieras i respektive frihandelsavtal men det kan till exempel innebära att för mejeriprodukter så måste djuret som mjölken kommer ifrån vara uppväxt inom EU.

2. Nummerväxlingsregel
Den här typen av regel innebär att slutproduktens HS-nummer ska skilja sig ifrån HS-numren för de insatsmaterial som ingår i produkten.

Till exempel får ett hänglås som klassificeras på HS-nummer 8301 innehålla icke-ursprungsmaterial som klassificeras på vilka nummer som helst, förutom på HS-nummer 8301. Om hänglåset tillverkas av stålgöt på HS-nummer 7224 och aluminiumprofiler på HS-nummer 7604, så uppfyller låset ursprungsregeln eftersom inget av insatsmaterialen har samma HS-nummer som hänglåset.

Allmänna toleransregeln
I alla frihandelsavtal finns det en så kallad toleransregel som medger att icke-ursprungsmaterial på samma HS-nummer som produkten ändå får användas så länge värdet på det materialet inte överstiger 10 procent av produktens pris fritt fabrik. Toleransregeln är 10 i de flesta frihandelsavtal och 15 procent i ett fåtal avtal. I vissa avtal baseras toleransreglen på vikt istället för på värde för vissa typer av produkter. Men om detta kan du läsa i vår Frihandelsguide.

Begränsningen av insatsmaterial gäller endast för icke-ursprungsmaterial - material med ursprung i EU får användas i hur stor utsträckning som helst, oavsett HS-nummer. För att bevisa att ett material har EU-ursprung krävs en leverantörsdeklaration, det räcker alltså inte att veta att tillverkningen är i en EU-medlemsstat.

Toleransregeln innebär att om hänglåset på HS-nummer 8301 som tillverkas av stålgöt med HS-nummer 7224 och nycklar på HS-nummer 8301 ändå kan bli en ursprungsvara. Med stöd av toleransregeln går det nämligen att använda material enligt samma HS-nummer som produkten, så länge värdet av det materialet inte överstiger 10 procent av produktens pris fritt fabrik. Om tillverkaren säljer hänglåset för 20 kr och kostnaden för nycklarna som ingår är 1 kr så utgör kostnaden för nycklarna endast 5 procent. Eftersom kostnaden för materialet på samma HS-nummer som produkten inte överstiger 10 procent så uppfyller hänglåset ursprungsregeln med hjälp av toleransregeln.

3. Värderegel
Den här typen av regel sätter en begränsning på värdet av icke-ursprungsmaterial som ingår i produkten som ska exporteras. Till exempel får ett par glasögon på HS-nummer 9004 som exporteras till Sydkorea innehålla icke-ursprungsmaterial, så länge värdet av det materialet inte överstiger 40 procent av glasögonens pris fritt fabrik. Glasögonen tillverkas i Sverige genom montering av bågar, glasögonglas, skruvar och muttrar. Allt insatsmaterial köps in från länder utanför EU:

Bågar             10 kr
Glasögonglas 20 kr
Skruvar          1 kr
Muttrar           1 kr

Totalt blir kostnaden för materialet 32 kr och företaget säljer glasögonen för 100 kr, vilket innebär att kostnaden för material utgör 32 procent av priset. Eftersom kostnaden för materialet utgör mindre än 40 procent av produktens pris fritt fabrik, så uppfyller glasögonen ursprungsreglerna i handeln med Sydkorea. Hade kostnaden för materialet överstigit 40 procent så hade företaget delvis behövt använda ursprungsmaterial för att uppfylla ursprungsregeln. I det fallet måste företaget kunna bevisa att den överstigande procentandelen är ursprungsmaterial, med till exempel en leverantörsdeklaration.

Som exempel kan vi anta att priserna för materialet till glasögonen istället har följande priser:
Bågar               10 kr
Glasögonglas   50 kr
Skruvar             1 kr
Muttrar              1 kr

Totalt blir kostnaden för materialet nu 62 kronor, vilket överstiger 40 procent av priset på 100 kr. Om glasögonglaset köps in från en leverantör inom EU kan tillverkaren av glasögonen be om en leverantörsdeklaration som intygar att glasögonglaset är ursprungsmaterial. Om glasögontillverkaren får en en sådan kan denne räkna bort kostnaden för glasögonglaset, eftersom det då anses vara ursprungsmaterial.

4. Regel som kräver specifik tillverkning
Vissa produktgrupper har en regel som kräver en specifik bearbetning för att slutprodukten ska få ursprung inom EU. Exempel på en sådan varugrupp är textilvaror och kläder. För att till exempel en skidjacka ska uppfylla ursprungsreglerna vid export till Schweiz så ska jackan tillverkas utifrån garn. Det betyder att det går att använda icke-ursprungsgarn i tillverkningen av jackan, men inget icke-ursprungsmaterial som är mer bearbetat än garn. Det går alltså inte att använda icke-ursprungstyg och tillverka en skidjacka av det - tyget måste vävas i EU för att den färdiga jackan ska kunna uppfylla ursprungsregeln.

Om det finns ett frihandelsavtal mellan EU och importlandet och du uppfyller ursprungsreglerna i avtalet ska du upprätta eller ansöka om ett ursprungsintyg för att din importör ska kunna använda avtalet. Vilket intyg som du använda beror på till vilket land du exporterar, då det är olika som intyg används i olika avtal.

EUR.1 och deklarationer om ursprung
I flera avtal går det att använda varucertifikatet EUR.1, men i EU:s nyare frihandelsavtal går det bara att använda deklarationer om ursprung som exportören upprättar själv. Dessa kallas för faktura-, ursprungsdeklarationer eller ursprungsförsäkringar, beroende på vilket avtal du använder. Om du exporterar ursprungsvaror vars värde överstiger 6 000 euro per sändning, så behöver du ett tillstånd eller en registering från Tullverket för att din deklaration om ursprung ska vara giltig. Du kan läsa mer om tillståndet godkänd exportör och om registrerad exportör, Rex, i Frihandelsguiden.

Varucertifikatet EUR.1 utfärdas av Tullverket eller handelskammarna i Sverige. EUR.1-blanketter tillhandahålls av bland annat Lamanica logistikservice. Se nedan för exempel på hur ett EUR.1-certifikat kan se ut:

Se nedan för exempel på hur en deklaration om ursprung kan se ut: På engelska är texten följande i flera av avtalen:

The exporter of the products covered by this document (customs authorization No … (1)) declared that, except where otherwise clearly indicated, these products are of … (2) preferential origin.

Observera att texten i de olika deklarationerna om ursprung kan skilja sig åt i de olika avtalen. För mer information - se Frihandelsguiden.

EUR-MED-intyg
Förutom EUR.1 och faktura-/ursprungsdeklaration finns även ett certifikat respektive faktura- eller ursprungsdeklaration som kallas EUR-MED. EUR-MED-intygen kan endast användas vid handel mellan vissa länder i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Under vissa omständigheter måste ett EUR-MED-intyg användas vid handel mellan dessa länder. Kontakta oss på exporttekniska avdelningen om du har frågor om EUR-MED.  

Varucertifikatet A.TR.
EU och Turkiet har ett tullunionsavtal som innebär att varor som är i fri omsättning i EU kan importeras tullfritt till Turkiet. Med fri omsättning innebär att produkterna är införtullade och att alla skatter och avgifter är betalda. Produkterna kan alltså från början ha importerats från exempelvis Asien, men så länge importören har betalat tullar för varorna i EU går det att importera varorna till Turkiet utan att betala tull.

Tullunionen omfattar de flesta industrivaror, men inte varor som omfattas av de två handelsavtalen som också finns med Turkiet - handelsordningen för jordbruksprodukter och avtalet om handel med kol- och stålprodukter.

För att bevisa att varorna är i fri omsättning används varucertifikatet A.TR. Certifikatet utfärdas av Tullverket, men att företag kan också få tillstånd från Tullverket att själva utfärda sina certifikat med en egen stämpel.  Blanketter för A.TR.-certifikat säljs av Lamanica Logistikservice. Exempel på ett A.TR. utfärdat av exportören:

När du upprättar eller ansöker om ursprungsintyg intygar du att produkterna uppfyller reglerna i EU:s frihandelsavtal. Vid en eventuell kontroll från Tullverket måste du kunna visa att du uppfyller reglerna med styrkande handlingar.

Om du har egen tillverkning kan det räcka med att du gör en kalkyl och en beskrivning av tillverkningen för att visa att du uppfyller ursprungsregeln. Om du använder en värderegel behöver du till kalkylen också ha fakturor som styrker värdet på varan och ingående material. Ofta är även tillverkare beroende av att material som används i tillverkningen har ursprung inom EU. I dessa fall behöver du även leverantörsdeklarationer från aktuella leverantörer.

Leverantörsdeklaration är det intyg som används inom EU för att visa att produkter eller insatsmaterial har ursprung i EU. Om du behöver visa att ett visst material som du köpt har ursprung inom EU behöver du alltså efterfråga en leverantörsdeklaration från din leverantör. Leverantör behöver då ta reda på om produkten som levereraras till dig uppfyller reglerna i EU:s olika frihandelsavtal. Om produkten uppfyller reglerna kan leverantören upprätta en leverantörsdeklaration. Business Sweden har en mall för långtidsleverantörsdeklaration (som kan vara giltig i upp till två år) som du hittar här.

Precis som att exportören är ansvarig för att varorna som exporteras uppfyller reglerna är leverantören som upprättar en leverantörsdeklaration ansvarig för att innehållet i deklarationen är korrekt och att leverantören har de styrkande handlingar som krävs vid en eventuell kontroll från Tullverket.